Happy Halloween 2!

Bara för att ni inte ska tro att jag inte kan!

(men bara när jag måste)

Happy Halloween!

Idag har vi firat Halloween på K's dagis.
I år kände jag mig som en bättre mor än förra och hade varit ute i god tid och inhandlat dräkt och sytt på extra accessoirer (spindlar förstås, varför bryta ett vinnande koncept?). Även i år uppmuntrades föräldrar att klä ut sig, men Ch och jag bestämde oss för att inte skrämma K med sånt.

K och Ch i Halloween-parad

Far och son verkar ungefär lika bekväma med att behöva stå på rad och sjunga Halloween-sånger

Djupt koncentrerad Ch "hjälper" K att göra spindelhatt

Och så slutligen trick or treat förstås! Tack och lov tycker K inte om godis (har hans föräldrar bestämt) så det blev massor "över" till oss!

Halloween i Jasper Villa

Oktober längs Chung Cheng Rd

Favorithobby

Kasper med sina favorit"leksaker":

Måtte det hålla i sig länge!

Men det är väl bara en fråga om tid innan han skyr dammsugaren som pesten och inte längre vet vad en sopborste är, antar jag.

Phu Quoc

Aaah, semester!

Och där kom ett hus flytande...

Bad-Kasper

.... eller inte utan min vattenkanna

Cu Chi

Utanför Saigon ligger Cu Chi, ett område som idag är mest känt för det tunnelsystem som sträcker sig ungefär 250 km under jord. Tunnlarna började byggas av Viet Minh, den kommunistiska frihetsrörelsen under kriget mot fransmännen efter andra världskriget. Nätverket utvidgades sedan av FNL, eller Viet Cong, under kriget mot Sydvietnamesiska armén och kanske främst USA.

Tunnlarna är grävda för hand, i tre nivåer och precis lagom stora för att rymma tunna, nätta (kanske t o m krigsutmärglade) vietnameser. På sina ställen är de inte större än att det bara går att kravla sig fram. För en tunn, nätt vietnames då. Nu har de grävt ut några tunnlar för att kunna rymma turister, dessa tunnlar är 1 m x 80 cm. Här fanns bostäder, sjukhus, skolor och vapenfabriker. Som mest bodde det över 10,000 människor i tunnlarna under Vietnam-kriget.

Under vår guidade tur i området, fick vi höra hur dumma amerikanerna varit som först inte kunnat hittat tunnlarna, och när de väl hittat dem, inte lyckades förstöra eller tömma dem. Amerikanerna använde sig av hundar som sniffade rätt på tunnelöppningarna. Tunnelinvånarna lade då ut chili och peppar för att distrahera hundarna. De stal också tvål och kläder från amerikanerna för att lukta som dem. Amerikanerna hade också sk "tunnelråttor", frivilliga (??), småväxta amerikaner som tog sig ner i tunnlarna med förhoppning att hitta och förstöra något eller någon. Dödstalen av "tunnelråttorna", som oftast var höga på en eller annan drog, var nog högre än den skada de själva lyckades åstadkomma. Jag hade helst också varit hög när vi "gick" de 60 metrarna genom en av de utgrävda "turisttunnlarna". Det var fullt tillräckligt för mig! Området var dessutom fyllt med fällor som var avsedda att skada, inte att döda. Det kräver ju mer manskap att ta hand om en skadad kollega än en död. Amerikanerna kastade in bomber i tunnlarna, försökte fylla dem med vatten och gas, men tunnelinvånarna hade dörrluckor mellan de olika rummen och nivåerna och snillrika luftfiltreringssystem som hindrade eller lindrade de värsta skadorna.

"Gungbräds-fälla", här upp och ned så att man (nästan) slipper se de kraftiga stålpikarna

Dörrfälla som föll ner från taket då en dörr sparkades in

Tunnelinvånarna skapade ett skorstensystem som lät rök från matlagning sipra ut på ett sådant sätt att det utifrån liknade dimma

Mot slutet av kriget lyckades tillslut amerikanerna komma åt tunnlarna genom intensiv flygbombning. Men det var inget vår guide berättade något om.

På promenad i Saigon

En lördagkväll i Saigon

Första kvällen i Saigon åt vi på en lokal seafood-restaurang. Som verkade ha gigantisk som tema. Vi fick gigantiska ostron, gigantiskt goda räkspett och en gigantisk hummer. Givetvis kom de och presenterade hummern för oss i levande skick innan den tillagades. Vi (eller jag i alla fall) blev så häpen av de grå spratlande spröten framför mig att jag inte fick fram kameran. Ni får se den uppskuren och gratinerad istället.

Middagen avslutades med en gigantisk nota. Eller vad sägs om den nätta summan 3,3 miljoner. Vietnamesiska dong tack och lov.