King of fruits

Den har börjat nu.
Durian-säsongen.
Och fruktdiskarna som här i Taiwan i vanliga fall är så fantastika att strosa runt i, är plötsligt inte lika lockande. Tänk er att någon ställt en vecko-gammal avfallspåse bland melonerna, ananasen och mangon. Det är nämligen så durian, som oförståligt nog även kallas king of fruits, luktar.
Visst blir man sugen på att smaka!?

Paraply

I var mans, och främst kvinnas, hand, dagligen: ett paraply. Och om inte i handen har de säkert ett i beredskap i väskan. För om det inte regnar, och alla vet ju att regn är skadligt för håret, så är det sol. Mer eller mindre. Och gud förbjude att man skulle råka få lite färg. Har man inget paraply med sig en solig dag får man använda vad man har för att undvika solbränna, en tidning, väska, en kofta eller sin hand.
Ett litet problem är att här blåser ganska rejält ganska ofta. Men det hindrar inte en sann taiwanes att fälla upp sitt paraply.

En regnig blåsig dag. En svensk hade valt regnkappa. Eller att bli blöt. Men de tappra taiwaneserna kämpar med tvåhandsgrepp om sina paraply. Paret längre bort i bilden kör med delvis nedfällt paraply för att minska vindfånget. Ett ganska vanligt knep.

Det allra roligaste med denna damen, som inte syns här eftersom det är ett foto och inte en film, är att hon går baklänges. Det var en solig, men blåsig dag, så hon valde helt enkelt att gå baklänges för att slippa kämpa med paraplyet mot vinden

Gatusopare

Trots att det finns väldigt få papperskorgar på gatorna här, är det väldigt väldigt rent längs dem. Antingen, till skillnad från folk överallt annars i världen, håller folk här i sitt skräp tills de kommer till en papperskorg eller så finns här extremt många gatusopare. Med tanke på att vi är i Taiwan är det nog en kombination av båda.

Men att, som här, sopa utanför stigarna i en nationalpark, dessutom en söndag i november när där knappt är något folk, är kanske lite overkill:

Martyr's shrine

The National Revolutionary Martyrs' Shrine byggdes 1969 till minne av de runt 330 000 män som offrade sina liv för Republiken Kina under störtandet av Ching Dynastin, under kriget mot Japan (1938-1945) och under inbördeskriget 1945-1949. Det är byggt med Ming Dynastins palats som förebild och ligger väldigt vackert med de gröna bergen som bakgrund.

Platsen vaktas av militärpolis och vaktavlösningen, som är en gång i timmen, är en invecklad process som tar en kvart och är mycket välbesökt. Vakterna är drillade att stå helt tyst, stilla och uttryckslösa under sitt skift. Något som måste vara lättare sagt än gjort under sommarens stekande sol.

Klädinspiration

Så här kan man visst också klä sin tre-åriga dotter när man ska till parken och leka:

Konstiga saker som inte är så konstiga längre

att dricka grönt te till maten

att man inte behöver boka tid hos frisören utan går dit när det passar mig

att man fotograferar allt och alla

att man blir fotograferad av allt och alla

att även hundar åker vagn

att man i vissa butiker väntas ta av sig skorna. och gör det. och ibland får inneskor istället

att hur jag än uttalar höger och vänster på mandarin är det alltid fel

att tycka att munskydd kanske är en ganska snygg accessoir

Lördag kväll kl. 19.00

Min mobiltelefon ringer

- Hello
- Hello, this is Chung Shan hospital.
- Hello
- Is this Christian ?
- No, it's Mirja
- Ooh, Meyya
- Eeh... (ääh nej, egentligen inte, men ok då!)
- This is Chung Shan hospital baby unit
- OK, hello
- Are you still breast feeding?
- Yes, I am
- OK, thank you. Bye bye
- Eeh, bye bye. Försent de har redan lagt på.

Undra vad som hänt om jag sagt nej?

Only in Taiwan - 2

I bokhandeln häromdagen blev vi tillfrågade i kassan om vi hade deras VIP-kort så att vi kunde få rabatt på vårt köp. Det hade vi inte, men det visade sig att damen bakom oss i kön hade. Och var som helst annars i världen, tror jag, hade den informationen fått en att tänka: kul för dig det! Men inte här i Taiwan inte. Damens kort drogs på vårt köp och vi fick 10% rabatt. Det motsvarade priset på en av böckerna vi köpte.

Nu funderar jag på om samma sak hade kunnat inträffa i Sverige. Hade man först och främst erbjudit sig att "låna ut" sitt rabattkort till okända människor. Och till utlänningar dessutom. Det är väl inte mitt problem om de inte kan få rabatt?
Och om man nu hade fått för sig att göra det, skulle kassöraskan acceptera och gödkänna att dra en persons rabattkort på en annan persons köp?

Man kanske skulle testa någon gång?