Baddräktsmode

Baddräkts- och bikinimodet i Taiwan skiljer sig minst sagt från det svenska. Damerna verkar inte vilja visa magen och har antingen baddräkt, och gärna då en med en liten kjol eller åtminstone volang nertill, eller en tvådelad sak med stora byxor och linne. Herrarna verkar föredra cykelbyx-modell. Inte jättesnyggt och det ska ni slippa se på bild.

Det är inte en slump att alla tre "modeller" på bilderna ovan har badmössa. Eller att badmössan matchar outfitten. Vid bad i offentliga pooler är badmössa obligatoriskt här. Helst ska man också ha simglasögon på sig. Jag vet inte riktigt varför. Jag har hört att sjukdomar kan spridas via hår och ögon, men också att man smutsar ner bassängen om man inte bär dessa accessoarer.

När jag köpte ny bikini häromdagen upptäckte jag att det till samtliga bikinis ingick matchande badmössa. Även till den jag köpte. Expediten föreslog även att jag skulle köpa ett par matchande simglasögon. Jag avböjde hennes generösa erbjudande.

En dag på jobbet

För att få den rätta bakgrunden var vi utomhus. Visserligen i bergen där det lär vara lite svalare. Termometern orkade sig nog precis upp till svala 30 grader, i skuggan, och luftfuktigheten var en sådär nätta 80%. De flesta av oss var klädda i shorts och linne. Många hade hatt och solfjädrar var populära.

K däremot var klädd i jeans och långärmad fodrad tröja. Och för stora skor.

Det var dags för fotografering av katalog för höst- och vinterkläder.

K med stylisten. Som kanske borde tänka på att styla sig själv...

Stinky tofu - igen

Jag kan bara inte låta bli.
Den här bilden på Maggie när hon äter stinky tofu illustrerar så himla bra hur det smakar. Och luktar.




Sugen på en bit?

Wulai

Wulai ligger ungefär en timmes bilresa från Taipei och ligger fantastiskt vackert bland gröna berg och dalar. Byns befolkning består framför allt av ursprungsbefolkning av Atayal-stammen och i Wulai kan man utöver att bada i heta källor och beskåda naturen även lära sig dansa deras speciella danser.

M och J fick med oss till Wulai i helgen och vi åt en typisk taiwanesisk/kinesisk lunch på en typiskt omysig taiwanesisk/kinesisk restaurang. Strosade längs Wulais enda gata där de sålde taiwanesika läckerheter och allmänt krimskrams i aborginmönster. Och en och annan stråhatt.

Wulai må inte vara en vacker by, men den naturen runt omkring är destu finare

Vi fortsatte mot det 80 m höga Wulai falls. På avstånd såg det mest ut att vara en liten stråle vatten som kom ut ur berget. Vi var inte jätteimponerade. Men det blev bättre och faktiskt väldigt vackert när vi kom närmre.

Vi hoppade över de speciella danserna denna gång.