Hos frisören

Jag var hos frisören i förra veckan. Eftersom jag har en del misslyckade frisörbesök i bagaget har jag dragit på det ett tag. När jag inte ens kan kommunicera med en frisör som jag i alla fall talar samma språk som, hur skulle det då gå här i Taiwan?
Besöket inleddes med en kopp te och tio minuters axel- och ryggmassage. Det fortsatte sedan med hårtvätt i dryga kvarten. Tillsammans med nack- och hårbottensmassage. So far so good.
Så dök frisören upp. Eller förlåt, stylisten som det stod på hennes namnbricka. Lugnt och tydligt förklarade jag hur jag ville ha mitt hår. Inget svårt eller konstigt, egentligen skulle det bara toppas lite. Frisören, eller förlåt stylisten, sa nästan ingenting. Och så började hon klippa. Jag var på väg att resa mig upp, tacka för massagen och gå därifrån. Hade hon fattat något av det jag sa? Eller ens hört? Jag höll ett spänt öga på vad hon höll på med och var beredd att hojta vid minsta tecken på att hon tog för mycket. Men så började hon komma med lite kommentarer om mitt hår och min förra så kallade klippning, om att det vore bättre om hon fick klippa lite så här och lite si där. Jag började slappna av, hon verkade ha koll. Efter hårtorkningen kände jag mig helt nöjd, fram till jag tvättar håret nästa gång är jag i alla fall snygg .
Det hade tagit drygt en timme och jag fick betala motsvarande 150 svenska kronor för kalaset. Jag klipper mig gärna i Taiwan igen. Snart.