Gående hänvisas...

I Sverige, eller i alla fall i Lund, har det med jämna mellanrum varit väldigt mycket snack om "mamma-ligorna" ute på stan. Alltså mammor (märk väl, aldrig pappor!) med barnvagnar som går i bredd på trottoarerna så att ingen annan kan få plats eller kommer förbi.

Det problemet finns inte i Taipei. Här ska mammor (även pappor för den delen) vara glada om de får plats att gå på trottoaren alls. Med eller utan barnvagn.

Bordet är upptaget

Låt oss säga att du sitter ensam på ett café. Och så måste du lämna ditt bord för en stund, kanske vill du köpa en kopp kaffe till eller gå på toaletten. Du markerar att bordet är upptaget genom att lämna något av dina saker där när du går. Är du i Sverige, eller någon annanstans i världen för den delen, lämnar du kanske en tröja, en jacka eller en bok. Är du i Taiwan gör du som mannen som satt vid bordet brevid oss idag:

Du lämnar helt enkelt allt du inte behöver eller vill ta med dig in. Telefon, cigaretter, väska, plånbok. Laptop om du skulle ha en sådan med dig. Och du inte bara förväntar dig att allt kommer att finnas kvar när du kommer tillbaka. Du vet.

Alla sätt är bra...

... utom de dåliga.

Så här kan man ju till exempel också använda sin rollator:


Two in one så att säga. Du skjutsar din 100 år gamla vännina uppför backen (och tro mig, den är inte nådig!) medan 80 år unga du får stöd att gå.

Rescue prohibited?

I parken mitt emot vårt hus finns två ganska små fyrkantiga dammar. Placerat runt dammarna finns ett antal sådana här skyltar:


Jag tycker att budskapet känns ganska tydlig. På någon av dem står det dessutom på engelska fishing prohibited. Klart som korvspad kan jag tycka, men ändå så sitter där varje eftermiddag folk och fiskar.


Vid samma dammar finns även flera skyltar som ser ut så här:

Jag vet inte vad ni ser, men för mig betyder den här skylten: förbjudet att rädda de som håller på att drunkna.

Förhoppnings vis har folk lika stor respekt för denna skylt som för den med fiske förbjuden.

Only in Taiwan

Blomkrukan till vår innepalm har gått sönder. Palmen fick ohyra och blev förpassad till balkongen. Där blåste den omkull och krukan gick sönder.
Jag kände inte riktigt för att ta mig in till blommarknaden igen och tänkte att damen i blomsteraffären precis utanför vår Wellcome kanske visste var jag kunde få tag på en kruka i närheten.

- No, I don't.

Suck och belägg. Men det var ju värt ett försök.

-But what kind you want? I buy for you at market and you come here to see.

Tack, det hade ju varit toppen. En svart, i keramik, i ... här försöker jag hitta en kruka i motsvarande storlek men hittar bara en gräsligt ful. Jag pekar på den och hoppas att hon förstår att det bara är storleken jag vill visa. Inte formen och INTE mönstret. Friskt vågat hälften vunnet tänker jag och ger henne mitt telefonnummer.

Igår ringde hon (två dagar efter att hon "fått" uppdraget) och sa att hon hade min kruka.

Så i förmiddags när jag hade handlat tittade jag in och hon visade mig krukan. Den var ännu snyggare än den som hade gått sönder.

-OK, I deliver at your home. And I take your shopping bag. I think it is heavy and you have baby. I have motorcycle.

Visst har hon rätt. Med 2 liter mjölk, 1½ lite juice, melon och ananas och barnmat är påsen tung. Jag protersterar inte utan betalar henne de 500 NT$ (ungefär 100 svenska kronor) krukan kostade, ger henne vår adress och beger mig hemåt. Och hoppas att hon kommer inom 10 minuter som hon lovat. Jag räknar med en halvtimme och är glad att det inte är så varmt idag så att mjölken surnar. Om hon nu inte bestämmer sig för att behålla kruka och pengar och ta mina inköp till lunch.

När jag kommer till vårt hus står hon med krukan i ena handen och min matpåse i andra och väntar på hissen.

-I take this to your door. You have baby.

Dagens väderprognos imorgon

Nu har jag precis sett dagens väderleksrapport på CNN. Jag har fått veta att idag onsdag kommer vi i Taipei att få ganska fint väder och runt 28 grader. Det kommer även att vara lite förseningar från flygplatsen.

Och det låter ju bra (vi ska inte ut och resa så förseningarna spelar oss ingen roll), men det hade varit mer intressant att få veta det igår. Nu är jag mer intresserad över prognosen för morgondagen. Klockan är nämligen 22.oo onsdag kväll.

Det verkar som om någon har glömt att meddela CNN weather center i Atlanta i USA att när klockan är 10 på förmiddagen där, är hon 10 på kvällen i stora delar av Asien. Så vill jag se prognosen för morgondagen är det väl bara att sätta på CNN vid samma tid imorgon kväll istället.

Kyoto

Stinky tofu

Nej, det är inte ett försenat april-skämt, vi har ätit stinky tofu. Och ni som vet hur stinky tofu luktar förstår bedriften.

Stinky tofu är fermenterad tofu och som namnet något underdrivet antyder stinker det. Det luktar som sopor som legat länge på sommaren. Eller som en stillastående avfallsbrunn. Med en liten touch av sur gödsel. Och detta skulle vi äta, för min mamma (som var den pådrivande kraften i företaget) har lärt mig att man måste smaka av allt.

Att stå i kön och se hur tre (vi bad om en) stinky tofu bitar klipptes ner i en påse, blandades med sallad och sås, var nästan värre än att faktiskt äta dem. Tills eftersmaken kom. Den var jämförbar med lukten. Och eftersmaken hade en förmåga att återkomma, om och om igen under kvällens gång.

Vi åt inte upp hela påsen.

Men nu har vi i alla fall smakat. Och eftersmakat.

Och jag gör inte gärna om det.