Jag tycker alltid att det är lika svårt att veta hur jag ska prata med taiwaneser när jag måste börja ett samtal. Har personen i fråga en magisterexamen från ett av de bättre universiteten i USA, och talar alltså således perfekt engelska. Eller har hon/han skolkat från alla engelsklektionerna genom sin skoltid och knappt ens förstår hello.
Som när jag skulle köpa present till tvååriga Hanne häromdagen. Jag ville höra om det gick att byta boken, och om jag kunde få den inpackad. Skulle jag säga:
a) is present. gift. change possible? can give back? (tänk er dessutom teckenspråk som förtydligar, hur man nu tecknar present). Inpackningen vågar jag inte ens ta upp.
eller
b) this is a gift, can I change it if they already have the book? and by the way, can you wrap it?
Jag satsade på a) och då visade det sig att killen på andra sidan disken nog pratade bättre engelska än vad jag gör. Förstås.
Och jo, de kunde packa in boken, om jag köpte presentpappret jag ville ha först. När det var gjort, alltså pappret köpt, ringde killen bakom disken ett samtal på mandarin. Någon sekund senare dök en tjej upp som började packetera boken. Och, jag skämtar inte, hon höll på i mer än 10 minuter. För att packa in en bok. Till en två årig tjej. Tror ni hon ens tittade på inpackningen?
Och så himla snyggt blev det väl heller inte:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar