Nya glasögon

Ni som har glasögon vet hur det är.
När man börjar känna att det är dags för nya bågar.
Man går till optikern och tittar och provar. Och självklart finns inga lika bra eller snygga eller bekväma som de gamla. Till slut, med optikerns, eller ett ihärdigt butiksbiträdes, eller en kompis hjälp har man tre, fyra, kanske fem par som man får låna hem. Och så börjar beslutseländet om. Fast på hemmaplan. Hur ser jag ut i dessa? Och i denna vinkeln? Med uppsatt hår? Sminkad? Med polotröja? Bakfull? Man tittar i spegeln och tar foton. Bestämmer sig för ett par och börjar fråga nära och kära.
Som förstås tycker något helt annat.
Och ingen tycker ju förstås samma som den andre.
Tillslut får man ändå taget ett beslut. Och då är det ju förstås de dyrast bågarna som var snyggast.
Eller, var de verkligen det? Eftersom vi talar en del tusenlappar vill man ju gärna vara säker.
Så är det dags att gå tillbaka till optikern och se till att få glas i bågarna. Och är man då så närsynt/halvblind om jag är det inte mycket till val. Glasen är ju förstås av dyrast material och dyraste slipningen för att kunna passa i de (dyraste) bågarna jag bestämt mig för.
När man får priset för ett glas känns bågen plötsligt billig. Och man ska ju helst ha ett glas per öga.
En halv semesterkassa senare har man beställt sina glasögon som kommer om 10 dagar. Eller om två veckor. Om man har tur.


Idag var jag med Ch hos optikern när han skulle beställa nya linser. Och ni vet hur man gör för att få tiden att gå hos optikerna, man povar runt lite och kollar lite olika bågar. Så där på skoj bara. Visserligen har jag haft mina andra ett tag nu, och de börjar kännas lite slitna. Men jag ser ju bra i dem och de är inte fula. Så hittade jag ett par som inte var helt fel. Kanske t o m lite snygga. Inte så farligt dyra heller, och dessutom 40% rea.
Men specialslipningen jag behöver på glasen är säkert svindyr här också. Eller? Nehej, det var den inte, utan att blinka valde jag bästa, lättaste, tunnaste glasen. Och blev fortfarande inte ruinerad. Det tog mig 15 minuter att bestämma och beställa nya glasögon som dessutom kan hämtas på måndagkväll. Det är inte ens om tre dagar. Var är haken?

Oxens år

Den kinesiska zodiaken har använts sedan 2000-talet före Kristus. Enligt myten kallade Buddha till sig alla jordens djur. Det var dock endast 12 olika djur som dök upp, och för att hylla dem fick de regera över vars ett år i den ordning de dök upp: råtta, oxe, tiger, hare, drake, orm, häst, get, apa, tupp, hund och slutligen gris. En cykel i den kinesiska zodiaken är 60 år, de 12 djuren representeras av de fem elementen metall, vatten, eld, jord och trä, innan en ny cykel börjar.

En persons egenskaper och lycka sägs komma från det djur som regerar under året han/hon föds.

26 januari 2009 - 14 februari 2010 är (jord)Oxens år

Vi tar seden dit vi kommer: Här, likt vilken taiwanesisk familj som helst, fotografering framför en av stadens många Ox-skulpturer.

Personer födda i Oxens år är starka individer som lever långa och hälsosamma liv. De tenderar dock att arbeta alltför mycket. Oxar är tålmodiga och målmedvetna och når framgång genom eget hårt arbete och förväntar sig inga fria tjänster på vägen. De kan vara anmärkningsvärt envisa och hatar att misslyckas eller bli emotsagda. En Oxe ber inte hjärna om hjälp. Oxar är inte verbala, de talar sällan men när de gör det är de mycket vältaliga. De är goda lyssnare och inger förtroende. Oxar har ett häftigt temperament och blir lätt arga. De kan vara excentriska och intoleranta och är inte särskilt sociala. Oxar letar länge och noga efter en perfekt partner då förändring gör dem obehgliga till mods. Oxar föredrar livslånga förhållanden framför tillfälliga förbindelser.

Oxar går bäst ihop med personer födda i Tuppens eller Råttans år och sämst ihop med dem födda i Tigerns eller Hästens år.

Gott Nytt År!

Igår firades ännu ett nytt år in här i Taiwan. Denna gång var det Oxens år som startade. För taiwaneserna, liksom alla kineser, är det kinesiska nyåret årets största högtid. Firandet startar på nyårsafton, som är sista dagen på det gamla året, och fortsätter i 15 dagar för att avslutas med lantern festival. Nyårs-dagarna är fyllda med symboliska dos and don'ts, de flesta involverar att bjuda in goda andar och hålla onda borta och att skaffa lycka och pengar inför det nya året. Dagarna före bör man t ex städa bort all otur från förra året, för att på nyårsdagen ställa undan alla städredskap så att man inte råkar städa bort god tur. Många klär sig i nya, ofta röda men aldrig svarta eller vita kläder, de första dagarna. Städer och hus pyntas i rött och det skjuts raketer för att hålla onda andar på avstånd.

Nyåret är en familjehögtid, och firas framför allt kring middagsbordet. Taiwanesiska regeringen har i år delat ut kuponger värda tusentals NT-dollar till alla medborgare med förhoppning att sätta fart på, eller åtminstone öka, konsumtionen Att döma av antalet människor i matbutikerna den senaste veckan verkar det ha fungerat. Hur de ska kunna äta allt det som köpts övergår mitt förstånd.

Gårdagskvällen bjöd på ovanligt lite folk på gatorna och ett ovanligt lugn som bara bröts av fyrverkeriernas knallar. Och av sopbilarnas truddelutter när de dök upp vid de sedvanliga gathörnen vid utsatt tid.

7-eleven

En kväll när vi var i Sverige blev jag tokigt godissugen efter butikernas stängningstid. Min syster föreslog att jag skulle gå till 7-eleven och handla, men att jag skulle snabba mig för de stängde 15 min senare. Hon tittade på mig som om jag var knäpp när jag gnällde för att det dels var långt till 7-eleven (drygt fem minuters gångväg) och dels för att jag hade bråttom. Hon förstod nog min reaktion lite bättre efter att ha besökt Taiwan någon månad senare.

Inom en radie av 200 meter från oss finns tre 7-eleven och två Family Mart (same same but different name). Som aldrig stänger. De har öppet dygnet runt. Även mitt under tyfon.

Och inte nog med de fantastiska tillgängligheten (som på intet sätt är speciell i vårt kvarter), du kan få i princip allt och lite till på 7-eleven: läsk, vatten, godis, mackor, snacks, vin, sprit, strumpbyxor, paraply, mjölk, juice, ägg kokta i te, kaffe, glass, öl, torkad frukt, tidningar, kalsonger och trosor, anteckningböcker, kalendrar, pennor, tamponger, vitaminer och kontantkort till mobilen. Du kan ta ut pengar, kopiera eller faxa, och betala dina räkningar. You name it, and they most likely got it.

Och om inte är det bara att gå till 7-eleven runt hörnet så finns det säkert där.

Skriva kinesiska på latin

Det officiella språket i Taiwan är mandarin, alltså samma som det största språket i Fastlands Kina. Mandarin, och andra språk som inte skrivs med latinska bokstäver, kan romaniseras, dvs uttalen kan "översättas" med/till latinska bokstäver för att göra det lite enklare för oss icke-mandarinläsande personer. För mandarin finns det ett antal system som används för romaniseringen. Beroende på vilket system som används skrivs de olika uttalen på olika sätt. Således kan ett visst uttal enligt ett system skrivas: shr, enligt ett annat shi och enligt ett tredje shih. Och ett annat uttal kan skrivas dz, zi eller tzu. De tre olika sätten "översätter" samma tecken och ska alltså uttalas likadant.

I Fastlands Kina har man standardiserat detta och bestämt sig för ett system som gäller överallt, det sk Hanyu Pinyin systemet. I Taiwan har man fram tills nu, tyckt att alla system är bra. Och alla system har även använts. Överallt. Som om det inte var svårt nog att få till de olika tonerna i mandarin, för att veta hur en adress på en skylt ska uttalas måste du veta vilket system just den här skylten romaniserats med. Varför göra det lätt när man kan göra det svårt?

Nu har dock regeringen bestämt att alla statliga organisationer ska använda ett och samma system, och dessutom, till oppositionens (som är för Taiwans självständighet) stora förtret har de bestämt sig för att använda samma romaniseringssystem som det som används i Fastlands Kina. Då kanske man slipper situationer som den nedan:

Samma gata. Samma kinesiska tecken. Olika romaniseringssytem.

Skylthållare

Ett inte alldeles ovanligt, men ack så trist, jobb här i Taiwan är de sk skylthållarna. En person står oftast, sitter ibland, i en vägkorsning eller längs med en väg med ett plakat eller skylt som visar vägen till ett eller annat ställe.
Det är ett jobb som måste få arbeten vid löpandeband att framstå som spännande och varierande.

Soplämning

Några gånger var eftermiddag och kväll hörs den numer välbekanta melodin runt om i kvarteret. Då vet man att det är dags att lämna soporna, eller att hålla sig ur vägen för de som ska lämna soporna.

Ett bestämt gatuhörn har en bestämd tidpunkt för soplämning/-hämtning och dit beger man sig med sina sorterade sopor, i för ändamålet speciella sopsäckar, och hoppas att bilen är i tid och att det inte regnar. Lite som glassbilen i Sverige. Fast ändå inte.

I väntan på sopbilen

Gatumarknad

Taiwaneserna tycks kunna, och vilja, sälja vad som helst, var som helst. Marknader finns lite överallt, mer eller mindre permanenta.

På väg till Ks dagis passerar vi en gata där det var morgon säljs grönsaker, frukt, fisk och kött, kläder, dukar och lakan. Folk verkar ta med sig vad huset och säsongen förmår, hitta en plats som passar dem och stå där tills varorna är slutsålda. När jag hämtar K några timmar senare är gatan åter förvandlad till en helt vanlig gata.

Lite fisk?

Inte så lite gris

Kläder, lakan och täcken kanske?

Frukt från ett lastbilsflak

eller kanske ett ensamt salladsblad och några avokados?

Hemma?

Efter att ha levt största delen av mitt liv i Sverige, känns det märkligt att komma dit och märka att det som alltid varit normalt och naturligt numer känns lite exotiskt och konstigt. Som att man kan dricka vatten direkt ur kranen eller att på offentliga toaletter slänga pappret i toaletten och inte i en papperskorg brevid t ex.

Jag vet inte hur många svenska bilförare jag retade upp genom att stå och vänta vid övergångställen tills bilarna verkligen stod stilla. Här i Taiwan sägs trafikljusen vara en rekommendation snarare än lag. Grönt ljus eller inte, innan man korsar ett övergångsställe tittar man sig till höger och vänster, framåt och så bak och så ett varv till försäkerhets skull. Och man känner sig ändå inte helt säker på att en bil eller scooter inte kommer och kör på en från ingenstans.

Och hur handlar man med barn i Sverige? Att gå med både vagn och kundkorg är ganska meckigt. Sedan är det visst meningen att jag själv ska packa ur korgen, lägga varorna på rätt håll OCH packa mina egna påsar... Här ställer jag barnvagnen vid kassan när jag ska handla och sätter K i en kundvagn. Och när jag kommer tillbaka till kassan står givetvis vagnen kvar. Och varorna ställer jag bara upp på disken och får sedan ta emot de packade påsarna efter att jag betalt.

Det är konstigt hur saker som varit en del av ens liv nu kändes så märkliga och udda. Man kunde tänka sig att det skulle vara skönt att inte bli utstirrad vart man går, men istället reagerade jag på att ingen tittade på oss. Svenskarna verkade ha fullt upp att studera asflaten framför sina fötter när de gick. Och vad ineffektivt och vad dålig service det är i Sverige. Varför kallar man inte in extra personalen och öppnar fler kassor när det står fler än tre personer i kö? Har det alltid varit så, eller har det skett en förändring sedan vi flyttade tro?

Gott Nytt År!

Vi firade in 2009 genom att tillsammans med en halv miljon andra Taipei-bor titta på fyrverkerierna från Taipei 101 och inte skåla in det nya året. Det var sista nyåret det sker. Men så sa de förra året också. Och året innan det. Och säkert året dessförinnan också.

Den 188 sekunder långa fyrverkeri-showen var häftig, men Ch och jag var nog mer begeistrade över lugnet som rådde i en så stor folkhop på självaste nyårsafton. Folk oohade och aahade i kör som om de aldrig sett fyrverkerier förr. Inte en champagneflaska i syne, de flesta verkade föredra kaffe. Vi såg en (1) person dricka öl. Och när fyrverkeriet var slut sades det Happy New Year. Så vände folk och gick snällt därifrån.