Hemma?

Efter att ha levt största delen av mitt liv i Sverige, känns det märkligt att komma dit och märka att det som alltid varit normalt och naturligt numer känns lite exotiskt och konstigt. Som att man kan dricka vatten direkt ur kranen eller att på offentliga toaletter slänga pappret i toaletten och inte i en papperskorg brevid t ex.

Jag vet inte hur många svenska bilförare jag retade upp genom att stå och vänta vid övergångställen tills bilarna verkligen stod stilla. Här i Taiwan sägs trafikljusen vara en rekommendation snarare än lag. Grönt ljus eller inte, innan man korsar ett övergångsställe tittar man sig till höger och vänster, framåt och så bak och så ett varv till försäkerhets skull. Och man känner sig ändå inte helt säker på att en bil eller scooter inte kommer och kör på en från ingenstans.

Och hur handlar man med barn i Sverige? Att gå med både vagn och kundkorg är ganska meckigt. Sedan är det visst meningen att jag själv ska packa ur korgen, lägga varorna på rätt håll OCH packa mina egna påsar... Här ställer jag barnvagnen vid kassan när jag ska handla och sätter K i en kundvagn. Och när jag kommer tillbaka till kassan står givetvis vagnen kvar. Och varorna ställer jag bara upp på disken och får sedan ta emot de packade påsarna efter att jag betalt.

Det är konstigt hur saker som varit en del av ens liv nu kändes så märkliga och udda. Man kunde tänka sig att det skulle vara skönt att inte bli utstirrad vart man går, men istället reagerade jag på att ingen tittade på oss. Svenskarna verkade ha fullt upp att studera asflaten framför sina fötter när de gick. Och vad ineffektivt och vad dålig service det är i Sverige. Varför kallar man inte in extra personalen och öppnar fler kassor när det står fler än tre personer i kö? Har det alltid varit så, eller har det skett en förändring sedan vi flyttade tro?