Morakot

Det har varit en väldigt regnfattig sommar här i Taiwan. Vattenreserverna har varit extremt låga och det har på sina ställen införts ransonering av vatten. En stor anledning till det låga vattenståndet är avsaknaden av tyfoner i sommaren och för två veckor sedan när tyfon Morakot började torna upp sig i Stilla havet var det liksom på tiden. Nu skulle trycket på vattenreserverna minska lite.

Morakot verkade vara en vanlig tyfon av medelstyrka. Fredagen då den blåste in över ön utlystes det typhoon holliday, inget märkligt i sig. Det blåste rätt ordentligt stundtals, regnade ännu mer och oftare, men det hindrade inte shopping centren att ha öppet så att alla de lediga skulle ha något att göra. Vi försökte få dagen att gå på bästa sätt, packade inför den stundande semestern och hoppades att tyfonen skulle dra vidare snabbt så att vi kom iväg.

I väg kom vi! Dagen efter var Morakot borta från Taipei. På vägen till flygplatsen såg vi nerblåsta grenar och mängder med löv, och förstås en armada av folk som redan var ute och städade. En tre-fyra personer hade omkommit, antagligen då de varit ute och lagat taket och halkat i regnet, fått ett träd blåst över sig då de körde skoter eller något liknande. Ingenting som tydde på något utöver det vanliga.

Men över centrala och södra delarna av ön hängde Morakot kvar. Det finns ställen som under två dygn fick ta emot runt 2500 mm regn. 2,5 meter! Bilderna på bortspolade vägar, rivna broar, begravda byar och fallande hus har visats över hela världen. Vi kom tillbaka till ett Taiwan i chock. Detta lär vara den värsta naturkatastrofen som inträffat i Taiwan någonsin.

126 personer har dödats, 6 av dem räddningsarbetare. Över 500 personer saknas fortfarande, en majoritet av dem befaras döda. Militär och frivilliga gräver i leran där det en gång legat byar i jakt på begravda kroppar. Delar av landet är fortfarande isolerade och vädret hjälper inte räddningsarbetet. Regeringen kritiseras hårt för sin brist på handling de första dagarna av katastrofen. Presidenten har bett offentligt om ursäkt och bugat djupt (ååh, detta är så olikt Sverige! Kan ni tänka er Göran Persson be om ursäkt offentligt, bugandes från höften, för handlandet, eller snarare icke-handlandet, efter tsunamikatastrofen?) och lägger nu alla tänkbara resurser på återuppbyggandet för att rädda sitt anseende.

Under tiden skiner solen över Taipei och det enda vi märker av katastrofen och lidandet söderut är nyhetsrubrikerna, frånvaron av mjölk i mjölkdisken och ett lite snålare utbud av frukt och grönt på marknaden. Vi är så nära, men ändå så långt ifrån.