Att det fanns så många olika nyanser av grönt hade jag ingen aning om!
31 augusti 2009
40 nyanser av grönt
Med ett subtropiskt klimat, och över 160 regndagar om året, är norra Taiwan en ö i ständig grönska.
Att det fanns så många olika nyanser av grönt hade jag ingen aning om!
Att det fanns så många olika nyanser av grönt hade jag ingen aning om!
26 augusti 2009
23 augusti 2009
19 augusti 2009
Morakot
Det har varit en väldigt regnfattig sommar här i Taiwan. Vattenreserverna har varit extremt låga och det har på sina ställen införts ransonering av vatten. En stor anledning till det låga vattenståndet är avsaknaden av tyfoner i sommaren och för två veckor sedan när tyfon Morakot började torna upp sig i Stilla havet var det liksom på tiden. Nu skulle trycket på vattenreserverna minska lite.
Morakot verkade vara en vanlig tyfon av medelstyrka. Fredagen då den blåste in över ön utlystes det typhoon holliday, inget märkligt i sig. Det blåste rätt ordentligt stundtals, regnade ännu mer och oftare, men det hindrade inte shopping centren att ha öppet så att alla de lediga skulle ha något att göra. Vi försökte få dagen att gå på bästa sätt, packade inför den stundande semestern och hoppades att tyfonen skulle dra vidare snabbt så att vi kom iväg.
I väg kom vi! Dagen efter var Morakot borta från Taipei. På vägen till flygplatsen såg vi nerblåsta grenar och mängder med löv, och förstås en armada av folk som redan var ute och städade. En tre-fyra personer hade omkommit, antagligen då de varit ute och lagat taket och halkat i regnet, fått ett träd blåst över sig då de körde skoter eller något liknande. Ingenting som tydde på något utöver det vanliga.
Men över centrala och södra delarna av ön hängde Morakot kvar. Det finns ställen som under två dygn fick ta emot runt 2500 mm regn. 2,5 meter! Bilderna på bortspolade vägar, rivna broar, begravda byar och fallande hus har visats över hela världen. Vi kom tillbaka till ett Taiwan i chock. Detta lär vara den värsta naturkatastrofen som inträffat i Taiwan någonsin.
126 personer har dödats, 6 av dem räddningsarbetare. Över 500 personer saknas fortfarande, en majoritet av dem befaras döda. Militär och frivilliga gräver i leran där det en gång legat byar i jakt på begravda kroppar. Delar av landet är fortfarande isolerade och vädret hjälper inte räddningsarbetet. Regeringen kritiseras hårt för sin brist på handling de första dagarna av katastrofen. Presidenten har bett offentligt om ursäkt och bugat djupt (ååh, detta är så olikt Sverige! Kan ni tänka er Göran Persson be om ursäkt offentligt, bugandes från höften, för handlandet, eller snarare icke-handlandet, efter tsunamikatastrofen?) och lägger nu alla tänkbara resurser på återuppbyggandet för att rädda sitt anseende.
Under tiden skiner solen över Taipei och det enda vi märker av katastrofen och lidandet söderut är nyhetsrubrikerna, frånvaron av mjölk i mjölkdisken och ett lite snålare utbud av frukt och grönt på marknaden. Vi är så nära, men ändå så långt ifrån.
Morakot verkade vara en vanlig tyfon av medelstyrka. Fredagen då den blåste in över ön utlystes det typhoon holliday, inget märkligt i sig. Det blåste rätt ordentligt stundtals, regnade ännu mer och oftare, men det hindrade inte shopping centren att ha öppet så att alla de lediga skulle ha något att göra. Vi försökte få dagen att gå på bästa sätt, packade inför den stundande semestern och hoppades att tyfonen skulle dra vidare snabbt så att vi kom iväg.
I väg kom vi! Dagen efter var Morakot borta från Taipei. På vägen till flygplatsen såg vi nerblåsta grenar och mängder med löv, och förstås en armada av folk som redan var ute och städade. En tre-fyra personer hade omkommit, antagligen då de varit ute och lagat taket och halkat i regnet, fått ett träd blåst över sig då de körde skoter eller något liknande. Ingenting som tydde på något utöver det vanliga.
Men över centrala och södra delarna av ön hängde Morakot kvar. Det finns ställen som under två dygn fick ta emot runt 2500 mm regn. 2,5 meter! Bilderna på bortspolade vägar, rivna broar, begravda byar och fallande hus har visats över hela världen. Vi kom tillbaka till ett Taiwan i chock. Detta lär vara den värsta naturkatastrofen som inträffat i Taiwan någonsin.
126 personer har dödats, 6 av dem räddningsarbetare. Över 500 personer saknas fortfarande, en majoritet av dem befaras döda. Militär och frivilliga gräver i leran där det en gång legat byar i jakt på begravda kroppar. Delar av landet är fortfarande isolerade och vädret hjälper inte räddningsarbetet. Regeringen kritiseras hårt för sin brist på handling de första dagarna av katastrofen. Presidenten har bett offentligt om ursäkt och bugat djupt (ååh, detta är så olikt Sverige! Kan ni tänka er Göran Persson be om ursäkt offentligt, bugandes från höften, för handlandet, eller snarare icke-handlandet, efter tsunamikatastrofen?) och lägger nu alla tänkbara resurser på återuppbyggandet för att rädda sitt anseende.
Under tiden skiner solen över Taipei och det enda vi märker av katastrofen och lidandet söderut är nyhetsrubrikerna, frånvaron av mjölk i mjölkdisken och ett lite snålare utbud av frukt och grönt på marknaden. Vi är så nära, men ändå så långt ifrån.
14 augusti 2009
Kina-mat
Om jag säger Kina-mat så tänker ni säkert på fyla små lättel med lis. Eller friterade räkor, kyckling i bambuskott eller nötkött med svamp (dvs samma sås som kycklingen i bambuskott ligger i, bara det att kycklingen och bambuskotten är utbytta mot nötkött och svamp) och kanske friterad banan.
Sedan jag flyttade hit har jag inte ätit en enda av ovan nämda rätter. Sant är att man sällan äter en rätt här, utan snarare beställer in fyra små rätter. Eller fler om man är hungrig eller är många runt bordet. Här äter man nämligen sällan sin egen rätt utan delar med bordkamraterna. Ris är inget måste, utan oftare någon grönsak, gärna kål av någon sort vi aldrig sett i Sverige eller blast som vi skulle ansett oätbar.
Så fort man kommit över att kycklingbitarna serveras obenade och att köttet oftare än inte innehåller brosk och senor, är maten generellt sett fantastiskt god! Och har INGENTING gemensamt med det vi i Sverige kallar Kina-mat.
+RM+p%C3%A5+bes%C3%B6k.JPG)
Sedan jag flyttade hit har jag inte ätit en enda av ovan nämda rätter. Sant är att man sällan äter en rätt här, utan snarare beställer in fyra små rätter. Eller fler om man är hungrig eller är många runt bordet. Här äter man nämligen sällan sin egen rätt utan delar med bordkamraterna. Ris är inget måste, utan oftare någon grönsak, gärna kål av någon sort vi aldrig sett i Sverige eller blast som vi skulle ansett oätbar.
Så fort man kommit över att kycklingbitarna serveras obenade och att köttet oftare än inte innehåller brosk och senor, är maten generellt sett fantastiskt god! Och har INGENTING gemensamt med det vi i Sverige kallar Kina-mat.
9 augusti 2009
Religion
Taiwan har 14 993 tempel och kyrkor läser jag i tidningen. Det är ungefär en per 1 500 invånare och en ökning på 2 356 tempel och 145 kyrkor jämfört med 10 år sedan. Av Taiwans nästan 12 000 tempel är 99,6% dedicerade till Taoism (78,5%), Buddhism (19,5%) eller I-Kuan Tao (1,7%). Tre fjärdedelar av de kristna kyrkorna är protestantiska. Tidningsartikeln säger inget om moskéer, men det finns här också. Enligt vår guidebok har Taiwan flest tempel per capita i världen. Och jag är inte förvånad.
Taiwan är ett religiöst tolerant land, 25 olika religioner erkäns av staten. De vanligaste är Taoism och Buddhism, medan Konfuacianismen styr vardags-etiken. Men kanske det som styr och syns mest är "folk- eller populärtro". Den har sina rötter i de tre ovan religionerna, men inkluderar även en blandning av animism, vidskeplighet och tillbedjan av förfäderna. Folkreligionen tillber ett antal gudar av vilka många är historiska personer, berömda för sitt mod, hjältestatus eller helare.
Taiwaneserna är inte så noga med att hålla sig till en religion utan blandar och tar av det som passar. De flesta templen huserar inte bara gudomligheter från sin egen inriktning utan även från andra och gärna någon av folkgudarna. Religionen, eller mer korrekt tron, är en del av det vardagliga livet. Tempel tycks finnas i vart kvarter, insprängt mellan andra hus. Familjealtare finns i de flesta hem och även de som inte bekänner sig till någon religion går ofta till tempel för att be eller hedra gudar eller förfäder. Man bränner rökelse, tänder ljus och ber för ett lyckat äktenskap, friska barn, bra resultat på tentan, en befodran eller en lottovinst. Många bär lyckoamuletter och bilar är ofta dekorerade med statyetter och amuletter som beskydd mot olyckor.
4 augusti 2009
Sun Moon Lake
Sun Moon Lake är Taiwan största sjö belägen bland bergen i mellersta delen av landet. Vi tillbringade en eftermiddag där med att besöka tempel, gå på naturstigar, lukta skog och fundera på vad taiwaneserna tyckte att vi skulle göra där i åtminstone två dagar.
Namnet kommer från sjöns utseende, den östra delen är rund som solen, den västra ser ut som en halvmåne. Har någon med mycket livlig fantasi sett. För hur vi än vridit och vänt på det lyckas vi varken se den runda solen eller månens skära. Men det är ett vackert namn på en vacker sjö!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)